Maken på sorgligare och mer tårdränkta film har jag aldrig sett! Satt och tjöt så illa i slutet att Hilding kom jamade och var orolig! Fantastisk film hur som helst, och jag fastnade direkt i den och satt som klistrad genom heeela filmen trots att den är 2½ timme lång eller nåt sånt.
Den handlar om en kvinna som blir tvungen att ta över sin makes ranch i Australien när han dör, och så får man följa hennes kamp mot att inte ge sig för en man som försöker köpa upp hennes gård och på så sätt få monopol över över hela köttindustrin från Australien. Hon bor i alla fall där på ranchen med sin "man" och en oäkting som hon har tagit hand om. Men sen slår kriget till och oäktingen skickas till någon ö, och mannen som just då var ute på ett uppdrag skiljs åt och så får man se dom kämpa för att komma tillbaka till varandra, trots att de själva inte vet om de andra är vid liv.
Jag satt verkligen och stortjöt med hjärtat i halsgropen sista halvtimmen eller nåt sånt... Nu rä jag helt matt och slutkörd och ska sova här intill min dörr, för imorrn ska jag upp tidigt och tvätta och så kommer tapetserarsnubben och slänger upp mina fina tapeter! Gud som jag har längtat efter det...
Natti!
