Jag tror på vartenda ord hon skriver, men ändå kan jag inte när jag ser henne på riktigt tro att det verligen är samma person. När jag träffar henne är hon hur rar och söt som helst och verkar inte ha många problem alls i sitt liv. Positivt tänkande hela tiden. Hon är som en liten sol! Nu har jag dock inte sett henne sen i höstas, men har ändå inte sett att det skulle gå utför så himla snabbt, utan det här har nog varit med hela tiden.
Det är så jäkla jobbigt med människor som man ser inte mår bra, men ändå så kan man inte stödja på ett sätt som hjälper. Det värsta är ju att kommenterar jag i hennes blogg så känner jag snarare att jag inkräktar på hennes privatliv eftersom hon verkligen tömmer ut sitt hjärta i bloggen. Andra kan ju sitta och säga att man inte ska ha en blogg om man inte vill att folk ska läsa vad man skriver. Men jag tvivlar inte på att hon vill att folk ska se att hon mår dåligt, men jag tror inte att hon söker medlidande. Hon vill nog bara att folk runt omkring henne ska veta.
Av respekt till henne tänker jag inte lägga ut hennes bloggaddress, även om jag tror att hon vill att folk ska veta, så tänker inte jag vara den som blottar hennes liv för andra. Vill hon sprida vad hon tänker så får hon göra det själv. Det beslutet tänker inte jag ta i alla fall. Kram!
