Kan man verkligen haka upp sig så illa på hejdå-fraserna att frågeställningen i sig blir jättestor? Tydligen.
Nu har jag tänkt efter; Och nej, jag tycker faktiskt inte att jag har ändrat hur jag ser på bloggen. Den är fortfarande mitt medel mot att döda tristessen och få skriva av mig lite. Jag skriver fortfarande bloggen för min skull, oavsett hur jag börjar, skriver eller avslutar ett inlägg. När jag skriver ett inlägg så handlar det om mig. Inte om dig. Där ligger skillnaden.
